Från 1 frö ~ Siemenestä

                 Tystnaden ~ Hiljaisuus Slutligen sträckte sig det vita snötäcket ner till Finlands södraste delar. Barnen har väntat på det vita pudret och kölden minst lika mycket som jag. Det sitter väl i ryggmärgen att under den årstiden vi kallar vinter, hör det till att få åka pulka, skrinna och med god tur hinna stå på skidor ett varv, innan hela härligheten töar bort igen. Själv känner jag inte ett större behov av dessa aktiviteter, men visst är det roligt att få se hur de yngsta gör enorma framsteg var gång de är ut på isen, eller jobbar sig fram på skidorna. Min längtan efter det kalla och vita är den tystnad den hämtar med sig. Snön dämpar alla ljud i naturen, ger ett rofyllt lugn för den underliggande naturen, att den kan vila ut sig ett tag. Det är inget fenomen man behöver ge sig ut på en skogspromenad för att kunna ta del av. Det är bara att ställa sig ute och lyssna. Någon fågel kan höras, en bil, ett hundskall. Men alla ljud hörs dovare än förut när snön är där. Ja

Att övergå till hampa - Hamppuun siirtyminen Flickorna har en ett år gammal rysk dvärghamster, Snowden Vladimira Putina. Vi har haft som strömaterial i buren det billigaste spånet som finns att få i matbutiken. Men saken är ju den, att det är viktigare att träden får växa och bilda syre, än att de är som pissunderlag i burar, för det finns andra alternativ att välja mellan. I djuraffären Faunatar fanns det både linströ, halm och hampa, så jag tog det billigaste alternativet dvs. hampan. Personligen hoppas jag att hampan är en växt som kommer att få ett bättre rykte om sig i framtiden, för den är en utmärkt växt med sina mångsidiga egenskaper både inom industrin och som ett livsmedel. Men när jag senare på dagen ringde min mamma, så förstod jag att det kan ta ett tag innan hampan slår i genom på marknaderna. För när jag berättade att vi skulle prova med hampa åt Snowden, så fick jag en lustig kommentar: " Ge nu bara lite åt gången, man vet ju inte hur en sådan där liten hamst

6-13.1 Tjugondag knut kör julen ut - Hyvä Tuomas joulun tuopi, paha Nuutti pois sen viepi. Det var en underlig juletid i år. Oftast brukar julkänslan smyga fram redan i mitten av november, men i år kom den egentligen inte alls. Av gammal vana tog jag fram tomtar och jul-ljusen till lillajul och medan vi i december gjorde saker, likt en ceremoni, som blivit med tiden till jultraditioner, så visst såg det ut som jul,med pepparkakshus, lucia och till sist "stora julen" dvs. julhelgen med matfrosseri och enorm mängd julklappar. Men den rätta känslan kom aldrig, inte ens en liten stund av den speciella känslan av salighet, som en kopp glögg och ljuset från granen brukar få till stånd.  Då jag till sist insåg att den känslan inte tänker befinna sig i år, växte det i stället fram en känsla av rastlöshet att få plocka undan hela julen så fort som möjligt. Ut med allt rött och in med kalla färger. Gardiner och mattor i vitt, blått och lila. Saltstenslyktan i fönstret och fröka

Monet tärkeät asiat ovat saaneet alkunsa siemenestä, ne jotka kasvattavat juurensa multaan ja ne siemenet josta syntyy suuria,mullistavia ajatuksia. Sen takia ajattelin että olisi hauska kirjoittaa omista siemen kokeiluista, ne jotka on jo itänyt ja ne mistä ehkä joskus kasvaa jotain. Tärkeimmät siemenet mitkä meillä ovat itäneet, on ne kolme lapsukaista jotka tuovat kotiin vilskettä, vilinää ja harmaita hiuksia. Nuorin,"itu "vaiheessa oleva, juoksee vielä vaipoissa, keskimmäinen, "pikku taimi", aloittelee koulutaivaltaan ja vanhin "verso" on teini-iän myllerryksessä. Arjen pyörittämisen ohessa, suuri intohimoni on kasvien viljely. Minua kiehtoo eteenkin vanhat perinnekasvit ja yritän joka vuosi lisätä määrää syötäviä kasveja ja rohdoskasveja. Tilaa on kuitenkin rajoitetusti,kun asutaan rivitalo asunnossa ja käytössä on pieni takapiha varustettu tehoneliöillä. Vaikkei satoa pahemmin tulisikaan, niin se tunne kun seuraa luonnon kiertokulkua ja tuntee ol

Varför ett frö - Miksi siemen Många betydelsefulla ting i världen har sin början i ett frö, frön som växer i jord, eller frön som växer till en ide' och jag har lust att skriva om mina frön, de som grott och de som kommer att gro. Mitt liv går till stor del ut på att ta hand om mina tre viktiga frön, eller egentligen kan man säga att de har grott och är allt från en grodd, till ett skott och den äldsta är redan en planta. Dvs. de tre barn, som fyller vårat hem med liv och ljud. Vid sidan om att vara mamma och fru i huset, så har jag ett stort intresse av att odla riktiga växter. Nära hjärtat är gamla, traditionella nyttoväxter och som dröm har jag att någon gång kunna vara självförsörjande ,vad det gäller medicinalväxter, grönsker och frukter, under sommar halvåret. Men det kan ta några år pga.att vi bor i radhus och gårdens storlek går att räkna i kvadratmeter. Viktigaste är ändå att få göra det man trivs med och följa naturens rytm på sin egna lilla gård och se hur det blir