När dagen inte blir längre ~ Kun päivä ei enää pitene. Kvällarna har blivigt mörkare och på morgonen känns den kyligt fuktiga höstluften mycket tydligt redan, sommaren drar sina sista andetag. En viss ångest drabbar mig alltid när jag tänker på att slutet närmar sig. Det gäller allt, så som att sommaren närmar sig sitt slut, tiden hemma med ungarna är snart över, tom.tanken på att åldras och att livet då automatiskt tar slut förr eller senare. Förändringar i livet fungerar bättre för mig än slutliga slut. Jag blir upprörd av så fåniga små saker, som att tv serier tar slut, det klassiska,att läsa slut en bra bok och senast idag fick jag en liten chock pga.att en av de life style tidningar jag ibland köper lösnummer av, plötsligt inte kommer att publiceras mer. Helt oväntat, när jag sitter och läser krönikan i tidningen, den jag alltid börjar med, så snubblar jag över orden "den sista för den här tidningen". Äsch, tänker jag först, varför byter de krönikör, Pernilla,