Tekstit

Kuva
En snilleblixt ~ Kuningasidea Grått och regn för fjärde månaden i rad. Näsorna rinner konstant på ungarna hemma och på jobbet. Ingen snö på hela vintern, men som tur har det inte varit mycket köld heller, så men god tur har inte alla växter frystorkat. Men skadedjuren,både stora och små kommer att frodas i år. Än en gång har jag suttit hemma med ett flunssigt barn. Tråkigt, jag är för lat att ta tillfället i akt och göra en storstädning, fast dammtussarna rullar längs golven, så att man nästan snavar på dem. I stället får jag fina ideer, som i januari när jag beställde ett växthus via Preeco. Hade aldrig hört om företaget tidigare,men de hade rea på ett passligt litet växthus, som borde vara vind och stöt tåligt. Perfekt till vår lilla gård i stället för mitt "diy" plastruckel, som stått där i några år. Min budget skulle i princip inte tycka om sådana  ideer,men om sommaren är lika usel som vintern, så kan växthuset vara enda räddningen från ett totalt nervsa
Kuva
Våren kom tyst, som en näpen jungfru i sin skira klänning. Närvarande, men så blyg att den går knappt att urskilja från omgivningen. Solens bleka tunna strålar kunde knappt tränga sig igenom dimmslöjorna på de nakna, men ännu frusna åkrarna. Naturen väntade spänt, vågade inte andas ut förrän den dagen då fanfarer från ovan skar genom luften. Svanar, gäss och tranor kom med kraftiga vingslag från syd, plog efter plog kom de ridande på varma vindar. Dimman skingrades, solens blekhet försvann och strålarna värmde in i den frusnaste bark. Jungfrun var inte mer så näpen med huvudet hängande och slutna ögon. Vårvindarna hade blåst liv i tjolarna och rufsat till håret. Hon vågade gå ut mellan björkarna i skogen, med solen värmande på de bara fötterna, var vid vitsipporna kom upp mellan ris och tuvor för att få öppna sitt ansikte mot vårens jungfru. Det gick ett ögonblick och alla små fåglar hade hittat till sina bon eller erövrat nya boplatser och sjöng i kapp från morgon till kväll så
Kuva
Visst är det höst! Efter första höststormen blev den varma, tropiska sommarluften ersatt av en frisk, kylig höstluft.  Idag på morgonen kom en söt doft farande, en doft av förmultnade växter och jord. Samma doft som jag sen liten, kombinerat med min födelsedag, som är i oktober. Löv, äpplen, svampar, en trygg känsla av naturens slutförda projekt. Egna projekten är minsan inte ännu slut för i år😊. Äppel och tomat har det varit gott om, men inte så mycket att vi fått någonting sparat för vintern. Men tur att det finns andra som vill ha hjälp med att göra sig av med stora skördar, så den vägen har det blivit äppelsaft och sylt hos oss också. Minstingen älskar bovete gröt ("tättärä göt"), med äppelsylt, därför är det en glädje att kunna ha egen sylt hemma. Förra veckan fick jag en kanon ide' att flytta på växthuset och och lite bygga om formen. Det är alltså ett "minimibudget" växthus, lagat av delarna från en gammal säng och växthusplast. Där inne ska mynto
Kuva
När dagen inte blir längre ~ Kun päivä ei enää pitene. Kvällarna har blivigt mörkare och på morgonen känns den kyligt fuktiga höstluften mycket tydligt redan, sommaren drar sina sista andetag.  En viss ångest drabbar mig alltid när jag tänker på att slutet närmar sig. Det gäller allt, så som att sommaren närmar sig sitt slut, tiden hemma med ungarna är snart över, tom.tanken på att åldras och att livet då automatiskt tar slut förr eller senare. Förändringar i livet fungerar bättre för mig än slutliga slut. Jag blir upprörd av så fåniga små saker, som att tv serier tar slut, det klassiska,att läsa slut en bra bok och senast idag fick jag en liten chock  pga.att en av de life style tidningar jag ibland köper lösnummer av, plötsligt inte kommer att publiceras mer. Helt oväntat, när jag sitter och läser krönikan i tidningen, den jag alltid börjar med, så snubblar jag över orden "den sista för den här tidningen". Äsch, tänker jag först, varför byter de krönikör, Pernilla,
Kuva
MAN FÅR VÄL INTE GNÄLLA PÅ SOLEN? AURINGOSTA EI SAA VALITTAA,EIHÄN? Över halva sommaren har redan avdunstat, helt konkret alltså. Sen i maj har det gjorts värmerekord runt om i världen! För oss, som inte är vana med att temperaturen hänger dagligen mellan 20-30 grader, är det mer eller mindre jobbigt och något slut på värmeböljan syns inte till. Nu i mitten av juli börjar det bli fuktigare i luften och då har naturen en liten möjlighet att klara av värmen på dagen. Före midsommar var det annat, när gräset var uppbrunnet, björkarna och rönnarna stod i gula och bruna nyanser, vissa tappade sina löv. Mossorna i skogen blev till damm när man steg på dem. Det var absolut för mycket av den goda solen! Nu, en månad senare, när det kommit lite,lite regn, har det börjat grönska på nytt. Vissa träd lyckades få nya blad när de andra torkat ut! Trädgården liknar en liten djungel, med klätrande bönor, slingrande krasse, gurka och pumpor. Plommonen och kiwin klarade inte av att hålla sina
Kuva
                           Våren ~ Kevät Underbara vår, äntligen är du här! Jag önskade så innerligt att det skulle bli en snörik vinter och visst blev det. Snön kom bara ganska sent och det gjorde att vintern höll i sig långt in på våren. Ännu vid påsk låg det ett tjockt snötäcke på marken. Men inte länge efter det började luften dofta vår och flyttfåglarna strömmade in från söder.  Det är alltid lika faskinerande att höra de första svanarnas och tranornas fanfarer, när de kommer flygande över trädtopparna. Hur de kan veta att våren faktiskt snart är här, fast nätterna är kalla och havet fruset, känns som ett mirakel. Någon kilometer bort från oss, finns en åker där det samlas hundratals fåglar om våren och väntar på att havet blir öppet. Jag får kalla kårar av att beundra de makalöst vackra fåglarna och lyssna på deras vår rop. Våren kom i alla fall med fart, inom en vecka var marken bar och isen borta. I väntan på att jorden blir varm nog att kunna så i, lagade jag ett pa
Kuva
Korpens sång och ljuset ~ Korpin laulu ja valo Ett par veckor sedan var det Kyndelmässoafton, Imbolc enl. germanska/keltiska traditionen. Det är då våren vaknar nere i rötterna och vinterns slutspurt börjar. Det kan tänkas vara gammalt skrock, men visst har vårens närvaro börjat kännas i luften! Ljuset dröjer längre på eftermiddagarna, solen värmer så det hänger halvmeter långa istappar från takrännan. Men härligaste av allt är fågelsången. Tidigt på morgonen hörs redan blåmäsar, sparvar och så klart talgoxarnas "tit-tu", de nästan skriker i kapp med varandra. I år är det fjärde våren i rad,som ett korp-par flyger runt, ovanför träden, vid nio tiden och "sjunger" med sina olika läten. Alla år har de fascinerat mig lika mycket. Nu är det äntligen dags att få börja med trädgårds arbeten, som tex. beskära frukt träden. Det skall göras vid avtagande måne eller nymåne, men aldrig vid stigande måne. Ta in kvistarna,för det blir vackert med blommande kvistar i va