Våren ~ Kevät

Underbara vår, äntligen är du här!
Jag önskade så innerligt att det skulle bli en snörik vinter och visst blev det. Snön kom bara ganska sent och det gjorde att vintern höll i sig långt in på våren. Ännu vid påsk låg det ett tjockt snötäcke på marken. Men inte länge efter det började luften dofta vår och flyttfåglarna strömmade in från söder.
 Det är alltid lika faskinerande att höra de första svanarnas och tranornas fanfarer, när de kommer flygande över trädtopparna. Hur de kan veta att våren faktiskt snart är här, fast nätterna är kalla och havet fruset, känns som ett mirakel. Någon kilometer bort från oss, finns en åker där det samlas hundratals fåglar om våren och väntar på att havet blir öppet. Jag får kalla kårar av att beundra de makalöst vackra fåglarna och lyssna på deras vår rop.

Våren kom i alla fall med fart, inom en vecka var marken bar och isen borta.
I väntan på att jorden blir varm nog att kunna så i, lagade jag ett par värmebänkar, som nu står och väntar på att bla. turbanpumpor, zuccinin och rosenbönor skall flytta ut. I år är bönan årets grönsak och därför tänkte jag prova på några,för mig , nyheter, som tex.hyacintböna.
I samband med de första vårblommarna, som börjat blomma under buskarna, har det uppenbarat sig större och mindre odjur i trädgården. De blev till i vintras på medborgarinstitutets keramik kurs, där jag fick ett plötsligt intresse för drakar och fåglar. Det började med ett litet vidunder, som skulle påminna om mumintrollets drake i Tove Janssons saga, Historien om den sista draken i världen. Men sen blev de bara större och större.
 Nu är våren så långt redan att ikväll är det Valborgsmässoafton, dvs vappen och sen 1.maj och arbetarnas festdag. Det är en perfekt högtid att fira vårens ankomst och naturens på nytt födelse och önska en god start till den nya växtsäsongen. Skål för våren!!!

Kevät, ihana, odotettu ja kaivattu kevät, on lopultakin saapunut!                                           Kovasti toivoin kunnollista, lumista talvea ja sellainen sieltä siperian suunnalta sitten  tulikin. Hieman myöhään, sillä kevään tulo venyi noin kuukaudella. Vielä kuukausi sitten, muutamaia päiviä ennen pääsiäistä pystyi hyvin kävelemään meren jäällä  ja   paksu hanki kantoi pyöreämmänkin ulkoilijan.  Viikon verran pääsiäisen jälkeen kevään tuoksu kantautui tuulen mukana, eikä siitä mennyt montakaan päivää, niin muuttolinnut saapuivat sankoin joukoin etelästä päin. Mistä kummasta nekin tietää milloin tänne pohjolaan kannattaa tulla, kun meri oli kuitenkin vielä jäässä ja lumipeite maassa...

  Parin kilometrin päässä meiltä on pelto minne hanhet, kurjet ja joutsenet kerääntyvät odottelemaan jään lähtöä. Siellä käyn ihastelemassa tätä luonnon ihmettä ja kylmät väreet menee päästä varpaisiin, kun kurkien ja joutsenten kevät konsertti on huikeimmillaan. Siinä on ääni jostain ikuisuudesta.

Lumi suli kuitenkin nopeasti kun auringonsäteet pääsivät nollakelillä lämmittämään ja hetkessä maa oli paljas. Maan lämpemistä odotellessa, tein kuitenkin pari lämpöpenkkiä tulevia kurpitsa- ja papujen taimia varten. Tänä vuonna papu on tituleerattu vuoden kasviksi, joten ajattelin kokeilla jotain uutta, esim. Hyasintti papua.   

 Kevään ensimmäisten kukkioiden lisäksi puutarhaan on ilmestynyt outoja otuksia. Ne syntyivät talven aikana, kansalaisopiston keramiikka kursilla. Jostain syntyi yllättävä halu tehdä lohikäärmeitä ja lintuja. Ensimmäinen lohikäärme oli pieni, esikuvanaan Tove Janssonin sadusta,  Maailman viimeinen lohikäärme. Sen jälkeen niitä vaan syntyi lisää ja lisää, koon kasvaessa samalla.

   Vuosi on kuitenkin jo niin pitkällä, että illalla on Vappuaatto ja sen jälkeen toukovalkeat  ja työväen juhlapäivä. Sen kunniaksi sima on perinteisesti valmistumassa ja itse ainakin kohotan maljan ja tilkan maaäidillekin lorautan, hyvän kasvukauden toivossa ja kevään tuloa juhlistaen. Kippis!!!